Publicerade studier och rapporter 2026

EMN:s kortrapport ”Separated migrant children” syftar till att ge en jämförande översikt över hur mottagande och skydd för barn som skilts från sina föräldrar – en specifik grupp ensamkommande barn – fungerar i EMN:s medlemsländer. Den har genomförts i 24 av EMN-länderna och ger en aktuell bild över rättsliga grunder och praktisk tillämplig innan EU:s migrations- och asylpakt träder i kraft. FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar nr 6 (2005) avser behandlingen av ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar utanför sitt ursprungsland. Dessa grupper skiljs inte åt i EU:s asyllagstiftning.

Hälften av de svarande länderna har specifik lagstiftning på plats, vilket kan tillåta en medföljande vuxen att formellt utses som ansvarig för barnet. Bland dessa länder har endast tre särskilda regler i respektive lagstiftning för barn som skilts från sina föräldrar, men regelverket varierar mellan EMN-länderna. Grekland samlar in statistik om antalet barn som skilts från sina föräldrar och som har sökt asyl under de senaste fem åren. Som regel utses inte en medföljande vuxen som förmyndare/ vårdnadshavare i Sverige, men undantag kan göras utifrån en bedömning av barnets bästa. Denna bedömning görs baserad på kommunens socialtjänst och Överförmyndaren.

EMN informen ”Currently applicable asylum procedures at the border in view of implementing the Pact on Migration and Asylum” kartlägger hur asylprocessen vid EU:s yttre gränser tillämpas idag av EMN:s medlemsländer i enlighet med direktivet om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd. Rapporten har genomförts i 25 av EMN-länder innan EU:s migrations- och asylpakt börjar gälla fullt ut den 12 juni 2026. Eftersom gränsförfarandet idag inte är obligatoriskt för medlemsstaterna varierar lagstiftning, arbetsmetoder och praktisk tillämpning.

Rapporten ger en jämförande översikt över bland annat vilka de ansvariga och berörda myndigheterna är, tidslinjerna för dessa förfaranden, vilka typer av förfaranden som används. Informen ger även en jämförbar bild över Dublinförfarandet i ett gränsöverskridande sammanhang, användningen av frihetsberövanden och begränsning av den fria rörligheten samt tillvägagångssätten för personer med särskilda behov. Goda exempel och utmaningar som bland annat rör frågor kring samverkan, ansvarsområden och informationsdelning lyfts fram.