Publicerade studier och rapporter 2023

En jämförande studie som beskriver asylsökandes integration på arbetsmarknaden i EU-länderna

Denna EMN-studie tittar på situationen i 24 av EU:s medlemsstater under perioden 2017–2022. Den belyser likheter och skillnader inom EU och vilken politik och vilka åtgärder som finns för att få tillgång till och främja asylsökandes integration på arbetsmarknaden. Den diskuterar även utmaningar och goda exempel inom området i ett europeiskt perspektiv.

Kortrapporterna EMN Inform och EMN Flash sammanfattar resultaten och slutsatserna.

Nationell rapport

Den svenska rapporten visar bland annat att det finns åtgärder som har som mål att underlätta arbetsmarknadsinträde bland asylsökande. En undantagsregel gör det möjligt för en asylsökande att börja arbeta i närtid efter sin ansökan. Arbetsgivare är skyldiga att meddela Migrationsverket när de anställer en asylsökande. Det har förekommit exempel på missbruk/exploatering där asylsökande har kommit med främsta syfte att arbeta. Migrationsverket har mött dessa utmaningar med att införa vissa säkerhetsåtgärder, till exempel att rätten att arbeta är digitalt införd på LMA-kortet. Bland goda exempel finns kurser i svenska och projekt som syftat till arbetsmarknadsförberedelse/yrkessvenska för högkvalificerade personer.

När fler och fler människor påverkas av klimatförändringar ökar behovet av att förstå och förbereda för klimatrelaterad migration. EMN:s Inform "Displacement and migration related to disasters, climate change and environmental degradation" syftar till att komplementera befintlig forskning genom att ge ett bredare perspektiv på hur migration på grund av katastrofer, klimatförändringar och miljöförstöring hanteras genom nationella initiativ och policyer i EMN:s medlemsländer och även i de OECD-länder som är inte EU-medlemmar. Även internationella samarbeten på området diskuteras i rapporten.

Vidarebosättning är en viktig del av migrationsströmmarna i världen. Vidarebosättning innebär att flyktingar överförs från ett land där de först har sökt skydd till ett annat land som erbjuder dem permanent skydd. UNHCR, FN:s flyktingorgan, ansvarar för urval och överlämning baserat på behov av skydd. EMN:s rapport "Resettlement, Humanitarian Admission and Sponsorship Schemes" ger en översikt över uppdaterad och jämförbar information rörande vidarebosättning och utveckling i EMN:s medlemsstater under perioden 2016–2022.

EMN undersöker i den här rapporten vilka strategier och initiativ som finns för att ge fördrivna tredjelands­medborgare i mottagar- och transitländer utanför EU bättre förutsättningar. Rapporten baseras på svar från 20 av EMN:s medlemsländer. För en mer hållbar situation för den här gruppen och för att de inte ska behöva flytta på sig ytterligare krävs, enligt medlems­länderna, en samlad och bred politik med inslag av både humanitär utvecklingspolitik och fredsinsatser. Andra viktiga faktorer är långsiktighet, flexibilitet, förutsägbarhet för att underlätta finansiering och att värdlandet inkluderas i planeringen och utformandet av politiken. Det som kan försvåra arbetet och hindra att målen uppnås är de socioekonomiska villkoren i värdlandet liksom att målgruppen ofta saknar rätt att arbeta.

Antalet asylsökande som söker sig till EU har varierat sedan 2015. Det innebär en stor utmaning vid planering av bostäder: det ska finnas tillräckligt stor kapacitet men inte för många tomma platser. Det visade sig framförallt under perioden 2017–2022 som den här EMN-rapporten belyser, vilket inkluderar både pandemin och Rysslands krig mot Ukraina. Bland de 25 av EMN:s medlemsländer som har svarat har en del skaffat sig en buffert av boendeplatser som kan iordningsställas vid behov. Andra exempel är tillfälliga lösningar vid extraordinära situationer så som tält, containers eller gymnastikhallar, eller åtgärder för en jämn fördelning över landet och således för en bredare ansvarsfördelning. Av betydelse är också att de som får uppehållstillstånd snabbast möjligt flyttar till mer permanent boende.

EMN-rapporten, som är en uppdatering av tidigare publiceringar från 2016 och från 2020, är baserad på svar från 25 av EMN:s medlemsländer. Den visar vilka likheter och skillnader som finns för statslösa. Statslöshet ger inte automatiskt rätt att bosätta sig, utan i de flesta länderna behöver uppehållstillstånd sökas separat. Om det inte beviljas riskerar individen att hamna i ett rättslig vakuum, vilket samtidigt kan betyda en situation utan rätt till arbete, utbildning och vård eftersom det i många fall är knutet till uppehålls­tillståndet. För statslösa som får uppehållstillstånd kan medborgarskap utgöra en mer permanent lösning. Villkoren för att få det varierar dock i de olika länderna.

Denna kortrapport ger en översikt över regelverk och praxis i EMN-länderna och Norge när det gäller barn som söker asyl tillsammans med vårdnadshavare. Den kartlägger bland annat om och hur dessa barn kommer till tals i asylprocessen, hur barnets bästa tillvaratas och vilka goda exempel och utmaningar som finns.

Informationen i rapporten har samlats in genom EMN:s så kallade Ad hoc-frågor och omfattar 25 EMN-länder och Norge.