Till EMN:s startsida
EU
Till Migrationsverkets webbplats

Nätverkskonferens 2022

Den 19 maj arrangerade EMN Sverige sin årliga nätverkskonferens på temat mottagande av ukrainska flyktingar i de nordiska länderna.

Bild från konferensen

Förmiddagens panel.

Bild från konferensen, personer på scenen

Eftermiddagens panel.

De nordiska ländernas presentationer från konferensen hittar du längst ner på sidan.

Europeiska migrationsnätverket (EMN) arrangerade den 19 maj en nationell konferens på det aktuella temat mottagande av ukrainska flyktingar i de nordiska länderna. Till konferensen i Stockholm kom cirka 90 deltagare från myndigheter, kommuner, ambassader, universitet och från civilsamhället men även mer långväga deltagare från EMN:s andra medlems- och observatörsländer.

Konferensen öppnades av Inga Thoresson Hallgren, överdirektör för Migrationsverket, som lyfte syftet med dagens konferens att inte bara dela erfarenheter med varandra vad gäller mottagandet av ukrainska flyktingar utan också att lära av varandra för hur vi kan förbättra mottagandet av flyktingar.

Likheter och skillnader mellan de nordiska länderna

I den första panelen som leddes av Marie Bengtsson från EMN Sverige, identifierades likheter och skillnader mellan de nordiska länderna men även utmaningar och positiva erfarenheter vad gäller mottagandet av ukrainska flyktingar. Massflyktsdirektivet tillämpas i Norden enbart i Sverige och Finland, i Danmark, Island och Norge är det i stället nationell lagstiftning som gäller. I Norge är den baserad på tidigare kollektiv massflykt från Bosnien-Hercegovina och Kosovo. Trots vissa skillnader så ger det ukrainare i stort sett samma rättigheter i alla nordiska länder vad gäller tillfälligt uppehållstillstånd, boende, visst finansiellt stöd, vård och rätt till skola för barn. Vuxna har rätt att arbeta men processen för arbetstillstånd varierar något i de nordiska länderna.

Antalet ukrainare som har sökt sig till de nordiska länderna varierar. Det är dock svårt att ange några exakta siffror eftersom ukrainare är viseringsfria och därmed inte behöver söka skydd direkt vid ankomst. Sverige är det land som har tagit emot flest ansökningar enligt den statistik som var aktuell vid konferensen (34 529 ansökningar). Jämfört med Island som har tagit emot lägst antal ukrainare (997 ansökningar). Danmark som sedan tidigare har en stor diaspora av ukrainare, beräknar att 29 000 ukrainare har kommit till landet av vilka 26 600 har ansökt om skydd. Många ukrainare söker även asyl för att säkerställa uppehållstillstånd under en längre tid, vilket resulterar i parallella processer.

Boende största utmaningen

Boende beskrivs som den största utmaningen för alla nordiska länder. Henrik Thomassen, vice direktör vid Udlændingestyrelsen, beskriver framförallt vilka utmaningarna har varit för Danmark som har byggt upp en kapacitet för cirka 2000 asylsökande per år. Även om andra länder som Sverige, Finland och Norge har haft beredskap för ett större mottagande har utmaningen varit att på så kort tid skala upp verksamheten, framförallt inledningsvis att ta emot och registrera alla ansökningar. Anna Lindblad, biträdande rättschef på Migrationsverket, nämner utvecklingen av en digitaliserad ansökningsprocess som avgörande för att få ned de långa köerna. Rafael Bärlund, chef för EMN Finland lyfter även han vikten av ett förändrat IT-system. Iris Kristinsdóttir, chef för avdelningen för internationellt skydd på Útlendingastofnun, beskriver den digitala utvecklingen som en positiv förändring som blev nödvändig i och med mottagandet av ukrainare.

Knut Holm, tillförordnad chef för den internationella enheten på Utlendingsdirektoratet i Norge, tar framförallt upp att det handlar om till viss del nya behov som ska tillgodoses. I stället för män som kommer på egen hand är det nu framförallt kvinnor och barn som söker skydd. Skolgång för ukrainska barn blir därmed en viktig fråga, förutom boende som är anpassat för kvinnor och barn. Samarbetet med kommuner och vilka resurser de har får därmed stor betydelse för mottagandet. Viktigt är då att fördela ansvaret jämnt i landet, något Finland säger sig ha lyckats med. För Sveriges del nämns den nya lagen som träder i kraft i juli 2022 som ger Migrationsverket rätt att anvisa till kommuner för en mer jämnare fördelning. Danmark har redan ett fördelningssystem på plats som ska resultera i jämnare fördelning men för närvarande är läget ansträngt för kommunerna. På Island resulterar den ansträngda situationen till att många blir kvar i mottagningen. Situationen resulterar oavsett vilket land vi tittar på att många ukrainare får bo privat i stället för i statlig regi. I Finland är fördelningen 68 % i privat boende medan den ligger på 50 % i Norge. Ytterligare en utmaning som lyfts av Norge är husdjuren som många ukrainare har med sig såsom risken för rabies men också att ha tillräcklig kapacitet för karantän.

Gästpanel av forskare och representanter från civilsamhället

Eftermiddagens panel som modererades av Bernd Parusel från Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), gästades av forskare och representanter från civilsamhället för att spegla deras syn på mottagandet av ukrainare, men också för att dra lärdomar som kan förbättra det framtida mottagandet. Olle Hammar från Institutet för Näringslivsforskning i Stockholm gjorde en historisk tillbakablick och visade bland annat på vilka länder som ukrainare främst har sökt sig till, vilket är Danmark ur ett nordiskt perspektiv. Att boendet är en viktig fråga bekräftades av både Röda Korset och Ukrainska Alliansen. Anna Garvander, enhetschef vid Röda Korset berättade att behoven har förändrats med tiden men att boende är en återkommande fråga. Aljona Sandgren från Ukrainska Alliansen betonade dock att många framförallt har ett stort behov att bara få prata med någon.

Christopher Jamil de Montgomery från Forskningscenter for Migration, Etnicitet och Sundhed vid Köpenhamns universitet, som har forskat i framförallt integration betonade framförallt behovet av stabilitet. Det är viktigt att inte behöva oroa sig över uppehållstillstånd när det finns stor oro över vad som händer i hemlandet och de som fortsatt befinner sig där. Det är dessutom viktigt att snarast inleda integrationen oavsett vilka avsikter som finns att stanna i landet eftersom det får betydelse för framtiden. Barnen behöver framförallt börja skolan. Det är då av stor betydelse enligt Jamil de Montgomery att det finns tillräckligt med resurser på plats i skolorna. Gisela Thäter, senior juridisk rådgivare vid Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) för de nordiska och baltiska länderna, såg en risk att ukrainska barn fortsätter med distansundervisning från Ukraina i stället för att påbörja skolan på plats.

Viktigt tillgodose olika behov och dra lärdom av varandra

Avslutningsvis sammanfattas konferensen av den andra panelen. Kriget i Ukraina har till stora delar resulterat i en ny situation men det finns lärdomar att hämta från tidigare massflykt såsom från Balkan och Syrien. De basala behoven som mat och tak över huvudet är viktiga men till det finns sociala och kulturella behov som också behöver tillgodoses. Det är också viktigt att inte skapa olika system för olika flyktinggrupper, att säkerställa att alla har lika rättigheter. Konferensen har framförallt visat att det finns både likheter och skillnader inom Norden och att vi kan lära av varandra genom att byta erfarenheter och kunskaper med varandra.

Presentationer