Skriv ut
Ny EMN inform: Så fungerar asylprocessen vid EU:s yttre gränser idag
EMN informen ”Currently applicable asylum procedures at the border in view of implementing the Pact on Migration and Asylum” kartlägger hur asylprocessen vid EU:s yttre gränser tillämpas idag av EMN:s medlemsländer i enlighet med direktivet om asylförfaranden. Rapporten har genomförts i 25 av EMN-länderna innan EU:s migrations- och asylpakt börjar gälla fullt ut den 12 juni 2026. Eftersom gränsförfarandet idag inte är obligatoriskt för medlemsstaterna varierar lagstiftning, arbetsmetoder och praktisk tillämpning.
EMN informen kompletterar såväl det pågående arbetet som görs av EU:s medlemsstater och EU-kommissionen i samband med paktens implementering som de tidigare genomförda studierna om gränsförfaranden av EU:s asylbyrå och Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS).
Om rapporten
Uppgifterna i rapporten avser tillämpningen av befintlig lagstiftning. Den ger en jämförande översikt över:
- vilka av dessa 25 av EMN:s medlemsländer har idag gränsförfaranden på plats
- vilka är de ansvariga och berörda myndigheter
- tidslinjer för dessa förfaranden
- vilka typer av förfaranden som används och motsvarande grunder
- säkerhetsövervägande
- Dublinförfarandet i ett gränsöverskridande sammanhang
- användning av frihetsberövande och begränsning av den fria rörligheten
- tillvägagångssätt för personer med särskilda behov.
Idag regleras gränsförfarandet av medlemsstaternas respektive nationella lagstiftning i förhållande till direktivet om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd. Artikel 43 om gränsförfaranden är idag inte obligatoriskt för EU:s medlemsstater därför varierar hur asylförfaranden vid yttre gränserna genomförs mellan länder.
Urval av slutsatser
I de EMN:s medlemsländer som tillämpar gränsförfaranden är brottsbekämpande och beslutande myndigheter involverade. För att genomföra förfarandet vid gränsen och förhindra att asylsökanden ska resa in i landet kan sju länder tillämpa förvar och fem länder kan införa restriktioner till fri rörlighet eller förvar.
- I tolv av EMN:s medlemsländer kan asylförfaranden genomföras vid gränsen eller i transitzoner. Av dessa länder har Österrike, Tjeckien och Tyskland endast gränsförfaranden vid flygplatser. Tretton EMN-länder, däribland Sverige, genomför inte gränsförfaranden. Lagstöd och arbetsmetoder varierar i dessa länder.
- Handläggningstiderna i de flesta av EMN:s medlemsländer som genomför asylförfaranden vid gränsen varierar från två arbetsdagar till fyra veckor. Tio länder, däribland Finland, Spanien och Lettland, anger tydligt att inresa på territoriet ska beviljas för att fortsätta asylförfarandet. En förutsättning är att beslut i gränsförfarandet inte har fattats inom den angivna tidsramen. Italien och Frankrike har andra regler utifrån domstolsbeslut.
- Direktivet om asylförfaranden föreskriver två typer av förfaranden som kan genomföras vid gränsen, en som fokuserar på bedömning av huruvida en ansökan kan tas upp till prövning och den andra på huruvida ansökan ska beviljas. Ungern och Lettland gör endast bedömningar av huruvida en ansökan kan tas upp till prövning, medan Ungern genomför inga gransföranden i praktiken. Elva EMN:s medlemsländer har redan införlivat artikel 43(1)(b) i sina respektive nationella lagstiftningar.
- Sju EMN:s medlemsländer, däribland Belgien, Finland och Portugal har införlivat alla tio grunder enligt artikel 31(8) i asylförfarandedirektivet för en sakprövning av ansökan vid gränsen eller vid avslag av ansökan som uppenbart ogrundad.
- Åtta EMN-länder, däribland Österrike, Grekland, Nederländerna, tillämpar Dublinförfarandet, åtminstone delvis och i vissa fall, vid gränsen. Fem av de åtta länderna kan genomföra en Dublinöverföring inom gränsförfarandet.
- I sex EMN-länder omfattas inte vissa grupper av sårbara personer av gränsförfaranden, inklusive ensamkommande barn och sökande i behov av särskilda förfarandegarantier. Vissa villkor och undantag kan finnas och dessa varierar i EMN-länder.
Goda exempel och utmaningar
Trots variationer i tillämpningen av asylgränsföraranden pågår ett intensivt arbete i EMN-länder inför implanteringen av EU:s migrations- och asylpakt. Förstärkt myndighetssamverkan mellan ansvariga myndigheter lyfts fram som ett gott exempel i Frankrike och Italien. I Tyskland anges som bra metod informationsdelning och tydliga ansvarsområden, samt att säkerställa att personalen är specialutbildad och att det finns bra bemanning. Samtidigt pekar flera länder ut på utmaningar med samordning mellan myndigheter med olika uppdrag och grad av självständighet – särskilt i Tyskland och Grekland.