I flera europeiska länder används bistånd i en allt större omfattning som ett verktyg för att stödja migrationspolitiska mål, såsom att minska irreguljär migration, stärka återvändande och utveckla migrationssamarbeten med tredjeländer. En ny antologi sammanställer lärdomar och erfarenheter från Danmark, Nederländerna, Tyskland och Norge i delar som rör styrning, samordning och resultat. Rapporten är framtagen av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) i samarbete med Delegationen för migrationsstudier (Delmi) och EMN Sverige. Antologin är en fortsättning på EMN informen ”Migration and development cooperation” från 2024.

Valaffischer nära regeringsplatsen Kabash, Tunisien. Foto: Arne Hoel / Världsbanken.
Danmark, Norge, Tyskland och Nederländerna har redan genomfört liknande reformer som kopplar samman migration och utvecklingssamarbete. Erfarenheterna från dessa länder visar att frågan har gått från om till hur sammankopplingen kan göras effektivt, transparant och sammanhängande i linje med grundläggande utvecklingsprinciper.
Intresset ökar både nationellt och internationellt. Kopplingen mellan bistånd och migration är en högaktuell fråga på EU-nivå, inte minst i samband med införandet av EU:s migrations- och asylpakt och de delar som rör samarbete med tredjeländer.
Den här antologin är en fortsättning på EMN inform om kopplingen mellan internationellt utvecklingssamarbete och migrationshantering från 2024. Samarbetet mellan EMN Sverige, Delmi och EBA har under de senaste två åren utvecklats och tagit nya former.
– EMN informen var en inspirationskälla och lade grunden för de kunskapsintensiva insatserna som ledde fram till publiceringen av denna antologi. Inom sitt uppdrag belyser vi i EMN Sverige aktuella och relevanta frågor för att sprida kunskap och stödja policyutvecklingen på området, säger Cecilia Kotsakidis, EMN Sverige.
Antologin ”Linking Migration and Development: European Experiences and Policy Lessons for Sweden” analyserar hur sammankopplingen har utformats och genomförts i praktiken i andra givarländer – Danmark, Nederländerna, Tyskland och Norge. Fokus ligger på samordning, styrning och resultat samt vilka lärdomar Sverige kan dra från deras reformarbete. Studien lyfter också fram möjligheter och begränsningar, särskilt när det gäller hur biståendet används för att hantera irreguljär migration, stödja återvändande och återintegration samt främja migrationssamarbete med tredjeländer.
Redaktörer till antologin är Henrik Malm Lindberg och Iris Luthman vid Delmi, och den innehåller bidrag från forskare och experter på migrations- och utvecklingsområdet i Europa.

Henrik Malm Lindberg. Foto: Kristian Pohl.
– En viktig iakttagelse i antologin är att när migrationsmål kopplas till utvecklingssamarbete brukar beslutsfattare ofta motivera detta med att man vill minska den irreguljära migrationen, underlätta återvändande eller på annat sätt styra migrationsflödena. Men den övergripande effekten av att använda biståndsinsatser för migrationsmål tycks vara begränsad, svår att mäta och högst kontextberoende - inte någon ”quick-fix”, säger Henrik Malm Lindberg, Delmi.
För Sverige kan slutsatserna i antologin visa på ett behov av:
Dessa slutsatser och jämförande erfarenheter kan lägga grunden för väl informerade vägval i den pågående reformen av Sveriges biståndsagenda.
