Seminariet ”Att koppla samman migration och bistånd – erfarenheter från Europa och implikationer för Sverige” samarrangerades av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), Delegationen för migrationsstudier (Delmi) och EMN Sverige den 29 april i Stockholm. Den nya EBA-antologin ”Linking Migration and Development: European Experiences and Policy Lessons for Sweden” presenterades inför cirka 200 deltagare på Svenska Läkaresällskapet. I den kartläggs hur Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland har utformat och implementerat liknande reformer på biståndsområdet. Rapporten är en fortsättning på EMN informen ”Migration and development cooperation” från 2024.
– Kopplingen mellan bistånd och migration är en högaktuell fråga på EU-nivå, inte minst i samband med införandet av EU:s migrations- och asylpakt och de delar som rör samarbete med tredjeländer. EMN Sverige vill bidra till att sätta det svenska perspektivet i ett bredare europeiskt sammanhang genom vårt nätverk, sa inledningsvis Cecilia Kotsakidis från EMN Sverige.

Profilprodukter. Foto: Diana Berberich.
Det sker en tydlig policyutveckling i Sverige som stärker sammankopplingen mellan utveckling och bistånd med bland annat fokus på återvändande och återintegrering. Den här utvecklingen sker även på EU-nivå, inte minst genom den externa dimensionen och i med EU:s migrations- och asylpakt. Det finns dock begränsad kunskap kring hur det fungerar i praktiken.
Antologin ”Linking Migration and Development: European Experiences and Policy Lessons for Sweden” analyserar hur sammankopplingen har utformats och genomförts i praktiken i andra givarländer – Danmark, Nederländerna, Tyskland och Norge. Frågan är hur dessa länder har utformat och implementerat liknande reformer utifrån fyra dimensioner: integration, styrning, utvecklingsprinciper och resultat. För att sammankopplingen ska få effekt är det viktigt med investering i samordning, transparens, uppföljning och utvärdering samt realistiska förväntningar på resultat.
Det har skett en förändring i Norge sedan sent 2000-talet – bistånd används mer som ett verktyg för att ordna en trygg och reglerad migration, inte minst vid återvändande och tillitsskapande med partnerländer.
Det institutionella landskapet har utvecklats och förflyttas från en interministriell arbetsgrupp (2005) till en egen migrationsenhet på Utrikesdepartementet (UD) under 2022. Inom UD:s budget har det avsatts medel för en så kallad ”Solidarity fund”. För att övervaka användningen av fonden har en särskild befattning inrättats vid UD:s sektion för humanitära frågor; särskild representant för flyktingar, fördrivna personer och värdsamhällen (på norska: Spesialrepresentant for flyktinger, fordrevne og vertsamfunn).
Biståndsfrågorna sträcker sig genom olika politikområden, vars konkreta resultat är beroende i högre grad av återvändandeagenda, diplomatiska prioriteringar och institutionellt samarbete.
Danmarks relation till EU:s migrationspolitik är lite annorlunda i jämförelse med övriga medlemsstater på grund av sitt EU-undantag för rättsliga frågor.
I kapitlen ”Solidarity at a distance: Denmark’s migration-development nexus in policy and practice” beskrivs de danska erfarenheterna som befinner sig på gränsen mellan strikt migrationspolitik och generöst biståndssammanhang.
Danmark tillämpar ett så kallat ”a whole-of-government approach”. Detta görs genom bland annat en task force (2020), det vill säga en grupp med representanter från olika ministerier som samordnar arbetet i förhållande till inrikes- och utrikes frågor. Trots en god vilja är grundorsakerna för migration svåra att hantera bara med bistånds- och diplomatiska insatser för ett hållbart återanvändande.

Från vänster: Anders Hall, Sofia Östmark, Hugo Rickberg, Christina Jespersen, Mats Hårsmar. Foto: Adelina Dankova.
Seminariet avlutades med ett panelsamtal som modererades av Mats Hårsmar, utredningssekreterare, EBA. I panelen deltog Anders Hall, statssekreterare hos migrationsminister Johan Forssell, Sofia Östmark, chef för Globala avdelningen, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Hugo Rickberg, programledare internationellt utvecklingssamarbete på Migrationsverket och Christina Jespersen, konsult vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
Frågorna om kopplingen mellan migration och utveckling diskuterades utifrån olika perspektiv och uppdrag.
– Samverkan och tidsaspekterna är viktiga. Migration händer här och nu och det behövs mer flexibla insatser. Med hjälp av biståndet och utifrån Migrationsverkets uppdrag kan vi utveckla relationen med prioriterade tredjeländer, säger Hugo Rickberg, Migrationsverket.
Efter lanseringen i Stockholm planeras nästa aktivitet. Den 4 juni presenteras antologin på Belgiens ständiga representation vid EU i Bryssel med bland annat de tyska och nederländska författarna, representanter från EU-kommissionen, den belgiska motsvarigheten till Sida-Enabel och OECD.
