Till EMN:s startsida
EU
Till Migrationsverkets webbplats

EMN Inform om tillgång till rättsmedel för internationellt skyddsbehövande

Den jämförande rapporten “Access to remedies for international protection applicants” innehåller information från 22 av EMN:s medlemsstater. Den omfattar perioden 2018-2024 och beskriver hur dessa länder organiserar överklagandeprocedurer i första instans. Vidare belyser informen hur de nationella systemen inom detta område förändrats under senare år, exempelvis vad gäller digitalisering, och presenterar olika exempel på utmaningar och framgångsrika arbetsmetoder inom överklagandeprocesser. Sammantaget syftar rapporten att ge stöd för medlemsstaterna i implementeringen av migrations- och asylpakten. Sverige är i nuläget ett av de EMN-länder som saknar en gränsprocedur, men ska införa en sådan senast 2026.

Förstora bilden

Bakgrund

Tillgången till effektiva rättsmedel är central i både EU-rätten och den internationella humanitära rätten och säkerställer att personer som ansöker om internationellt skydd kan överklaga beslut i sina ärenden på ett rättvist sätt. Mot bakgrund av att antalet asylansökningar, och därmed relaterade beslut, är fortsatt högt på en europeisk nivå och att de nya gemensamma reglerna i migrations- och asylpakten träder i kraft sommaren 2026 är det viktigt att effektivisera, kvalitetssäkra samt säkerställa rättssäkerheten inom ländernas överklagandeprocedurer.

Några insikter ur rapporten med Sveriges lägesbild

Rapporten slår bland annat fast att överklagandeprocesserna i dessa typer av ärenden ser olika ut i de 22 länderna – exempelvis varierar tidsgränsen för att lämna in en överklagan från en vecka upp till en månad, och överklaganden kan i regel lämnas in antingen elektroniskt eller i pappersformat. I Sverige görs överklagan inom tre veckor efter att den klagande har fått information om beslutet.

Rapporten tittar även på hur överklaganden hanteras i de olika länderna dels inom ramarna för påskyndade förfaranden, dels där så kallade gränsprocedurer implementeras. Idag är det enbart Frankrike som har en tydlig överklagandeprocess för beslut som meddelats i gränsförfaranden. Sverige är i nuläget ett av de EMN-länder som saknar en gränsprocedur, men ska som en del i implementeringen av pakten införa en sådan senast 2026.

Vidare visar rapporten att majoriteten av de aktuella EMN-länderna har procedurer där överklaganden inom asylärenden hanteras av det generella domstolssystemet, något som skiljer sig från Sverige där specifika migrationsdomstolar har ansvaret.

Samtliga EMN-länder i rapporten erbjuder statligt finansierat juridiskt stöd till individer som överklagar, dock med vissa variationer i villkoren respektive omfattningen av detta stöd. De flesta av länderna har särskilda regler för ensamkommande barn och särskilt utsatta grupper – både kring juridisk representation och den generella utformningen av överklagandeprocesser. I Sverige begränsas handläggningstiden för ärenden som rör ensamkommande barn till maximalt två månader.

Utmaningar och goda exempel

Rapporten beskriver även hur de nationella systemen inom detta område förändrats under senare år, exempelvis vad gäller digitalisering, och presenterar olika exempel på framgångsrika arbetsmetoder inom överklagandeprocesser.

Bland utmaningarna utpekas kapacitetsbegränsningar inom behöriga organ, ökning i antalet överklaganden, samt skyddsbehövandes tillgång till juridisk hjälp.

Sammantaget är rapporten tänkt att utgöra ett stöd för medlemsstaterna i den pågående implementeringen av migrations- och asylpakten. För Sveriges del har Migrationsverket och Domstolsverket gemensamt bidragit med information till rapporten.


Mer information