Nätverkskonferens 2018

Den 15 november 2018 arrangerade EMN:s svenska kontaktpunkt sin årliga nätverkskonferens i Stockholm på temat “Changing Realities of Migration and Asylum”.

Mikael Ribbenvik, Migrationsverkets generaldirektör

Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik inledde konferensen.

Konferensen avslutades med en paneldebatt.

Vilka är de viktigaste lärdomarna efter flyktingsituationen 2015? Hur har juridiska och politiska förändringar påverkat antalet asylsökande och vägarna till Europa? Det var några av frågorna som var i fokus på Europeiska migrationsnätverkets (EMN) årliga konferens.

National EMN-Conference Programme
Pdf, 273.6 kB, öppnas i nytt fönster.

Presentationerna som hölls på konferensen finns att ladda ner:

Syftet med EMN:s nationella konferens som ägde rum i Stockhom i november, var att lära av erfarenheter men också titta på vilka politiska och juridiska förändringar som har genomförts inom migrationsområdet efter 2015. På plats fanns flera europeiska migrationsmyndigheter och internationella organisationer.

Flyktingsituationen 2015–2016 var extraordinär, sade Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik som öppnade konferensen. I november 2015 kom fler än 10 000 asylsökande per vecka till Sverige och som mest bodde över 100 000 människor i myndighetens boenden. Drygt 163 000 personer sökte asyl i Sverige 2015, i år väntas drygt 23 000 personer söka asyl.

Enligt Mikael Ribbenvik låg myndighetens fokus då på att ordna tak över huvudet och att registrera asylansökningar. Mikael Ribbenvik berättade även om den ansträngda situation som var påtaglig under hösten 2015 i region Syd gällande mottagning. Bussar lämnade Malmö utan destination. Chaufförerna ombads att köra långsamt norrut och invänta information om destination vartefter.

Hur Migrationsverket kan förbereda sig på en liknande situation igen är en fråga som Mikael Ribbenvik ofta får. Mottagandeutredningen som presenterades under våren föreslog ändringar av mottagningssystemet utifrån flyktingsituationen 2015. Det är något som Mikael Ribbenvik är kritisk till, eftersom det enligt honom inte är sannolikt att det är en situation som kommer att uppstå igen.

Att olika länder i Europa stänger sina hamnar och stärker sitt gränsskydd visar att man inte är beredd på att tillåta att situationen 2015 upprepar sig. Ett stort misstag, enligt Mikael Ribbenvik, är att vi fortfarande ser på migration som något temporärt när det i själva verket är en naturlig del av vårt samhälle.

Situationen i Grekland och Österrike

På mötet fanns också representanter från migrationsmyndigheten i Grekland och International organisation for Migration (IOM) i Österrike. De deltog för att berätta hur de politiska och juridiska förändringarna har påverkat antalet asylsökande till de två länderna.

Se en kort film om Greklands asylsystem. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I Österrike, som 2015 införde gränskontroller och tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljas på tre år, görs också en omprövning av situationen i hemlandet varje år för de personer som har beviljats asyl. Under 2016 infördes också en begränsning för antalet asylsökande som landet kan ta emot vilket motsvarar 1,5 procent av befolkningen eller 127 000 totalt. Antalet personer som fram till november i år hade ansökt om asyl i Österrike var 11 800 personer.

Frontex och EASO:s syn på migrantsituationen 2018

Även representanter från olika internationella organisationer deltog, däribland Holger Fabian Sahl på den europeiska gräns- och kustbevakningen Frontex. Han berättade att inresorna till Europa fram till september i år har sjunkit med 55 procent jämfört med samma period förra året. Rutten genom västra Balkan är nu i princip helt stängd. Under samma period hade också antalet personer som använder den centrala Medelhavsrutten minskat med 80 procent.

En positiv utveckling som framhölls av Holger Fabian Sahl var att antalet dödsfall på Medelhavet har halverats under året men det finns ett mörkertal. Den största förändringen i år enligt honom är den stora ökningen av människor som använder sig av den västra Medelhavsrutten till Europa, främst från Marocko och Algeriet, till Spanien.

Enligt Teddy Wilkin från European Asylum Support Office (EASO) har antalet asylsökande i Europa minskat till omkring 50 000 per månad under 2018, jämfört med omkring 60 000 per månad under föregående år. Även om de flesta asylsökande fortfarande kommer från Syrien, Iran, Irak och Afghanistan ser man idag en ökning av personer från Turkiet, Venezuela, Colombia och Georgien som söker asyl i Europa. Gemensamt för personerna från de länderna, med undantag för Turkiet, är att de kan resa in i Europa utan visering.

Framtidens asylpolitik i Sverige och EU

I ett avslutande samtal möttes bland annat Sveriges Radiosmigrationskorrespondent, Alice Petrén, och Amnesty Internationals flyktingjurist, Madelaine Seidlitz, för att reflektera kring utvecklingen efter den flyktingpolitik som har förts i Europa de senaste åren.

Migrationskorrespondent Alice Petrén ställde sig frågande till hur länge Europas skattebetalare kommer att vänta innan de börjar ifrågasätta politikerna som betalar ut miljarder till Turkiet i syfte att stoppa flyktingar från att komma till Europa. Utifrån möten med migranter och flyktingar i Nordafrika argumenterade hon att människors drivkrafter att ta sig till Europa finns kvar även om EU skärmar av sig mot oönskad migration.

Amnesty International riktade kritik mot det europeiska samarbetet med den libyska kustbevakningen. Madeleine Seidlitz menade att migranter fortsatt skickas tillbaka till Libyen trots Europas vetskap om riskerna för tortyr och frihetsberövanden i landet. Att den svenska regeringens röst i frågan har avtagit ska också ses som en mycket oroväckande utveckling, enligt Madeleine Seidlitz.