Bakgrund

EMN startades 2003 som ett pilotprojekt med syfte att utveckla ett europeiskt informationsutbytessystem kring migration och asyl. År 2008 inrättades EMN som ett permanent EU-nätverk genom Europeiska unionens råds beslut 2008/381/EG.

Struktur 

Europeiska kommissionen (Generaldirektoratet för migration och inrikes frågor) samordnar EMN:s arbete. Nätverket består av 36 nationella kontaktpunkter i EMN:s medlems- och observatörsländer. EMN:s medlemsländer omfattar EU:s medlemsstater med undantag för Danmark, medan EMN:s observatörsländer idag inkluderar Norge, Georgien, Moldavien, Ukraina, Montenegro, Armenien, Serbien, Nordmakedonien, Albanien och Storbritannien. Arbetet stöds av ett externt konsultföretag (ICF).

EMN:s styrelse

EMN:s styrelse ger politisk vägledning för EMN:s arbete. Den leds av Europeiska kommissionen och består av företrädare från varje EMN:s medlemsland. En företrädare från Europaparlamentet får delta som observatör i styrelsens möten.

Ett brett nätverk

EMN tar fram olika publikationer som analyserar migrations- och asylpolitik samt följer den rättsliga utvecklingen inom området.

EMN samarbetar med andra EU-organ och institutioner, däribland Europeiska unionens asylbyrå (allmänt känd som EUAA), Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (allmänt känd som Frontex), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (allmänt känd som FRA), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (allmänt känd som OECD) i frågor av allmänt intresse på migrations- och asylområdet.